Beck, brännvin, tryckfrihet och nattmössaTuula H. Laaksovirta
Då Finlands biblioteksväsen firade de allmänna bibliotekens 200-års jubileum i Vasa 9.9.1994, ställde professor Heikki Ylikangas i sitt festtal frågan: Varför fick vårt biblioteksväsende sin början i Vasa 1794? Var det en slump eller en självklarhet? Svaret finns i denna skrift. Det är ett spännande resonemang, som festpubliken intresserat lyssnade till.
Tidsskildring
Grundtanken, hos den ansvariga arhetsgruppen för huvudfesten, var att man inte skall se bibliotekens uppkomst och historia enbart ur nationalstatstanken. Biblioteken har funnits före alla ideer om folkbildning och oberoende av nationalstatsiden. Påvisandet av denna tidigare mycket ensidiga nationalstatstolkning i samhällsdebatten och historieforskningen har gett ett nytt tänkesätt. Bibliotekshistorien får ett perspektiv på 200 år istället för 100 år.
Som tema för festligheterna togs "Biblioteket som en del av kulturen". Läsebibliotekens historia kom att falla in i ett kultur- och samhällshistoriskt sammanhang, under de två år, som jubileet planerades. Djupdykningen i år 1794 förde med sig nya saker. Lusten att veta hur man levde då, vad man åt, hur man klädde sig, vad man beundrade, vad man tänkte och vad som bevarats till vår tid av detta. Är vi också barn av denna tidsålder? Huvudfesten och alla de evenemang och utställningar, som anordnades strävade till att belysa livet år 1794.
Arbetsgruppen för jubileet blev så inspirerad att man inte ville avsluta sitt arbete i och med festligheterna. Man beslöt fortsätta projektet med Finlands bibliotekshistoria. Grund för det hela gav stadsdirektören i Vasa Juhani Turunen, som i sitt festtal gav löfte om grundandet av ett biblioteksmuseum i Vasa. Efter jubileet startade ett projekt att inventera de böcker ur Läse-Bibliotheket i Wasa som bevarats till vår tid. Arbetet har utförts av bibliotekarien och antikvariatsägaren Berit Öhman.
Som ett dokument för eftervärlden publiceras i denna skrift en förteckning över de böcker som hittats i Vasa. Berit Öhman har förutom förteckningen skrivit en kort översikt över Läse-Bibliotheket i Wasa.
Den unga Werther lider...
Av Läse-Bilbliotheket i Wasa finns bevarat ca. vart åttonde band. Kvar finns exempel på den borgerliga romanen, reseskildringar, kärleksföljetonge och dikter.
En av de bevarade böckerna är den i Stockholm 1798 utkomna boken Werthers nöjen som yngling; Werthers lidande och nöjen som man.
John Turnbull för oss på sin Resa omkring Jorden 1800 till 1804. Boken är översatt från tyskan och översättaren nämns. Man kan också göra resor till Europa, Afrika och Asien beledsagade av Carl Thunberg i 1770 års anda.
Spår efter tidens många kända gestalter syns fortfarande. Bl.a. skrev Joh. Henr. Thomander verket Brutus en femaktad tragedi i Voltaires stil. I samma band finns plötsligt dikter av Thomas Moore.
Blir man fascinerad av litteratur från denna tid och vill t.ex. bekanta sig med den i Europa mycket uppmärksammade Madame de Staels produktion kan man resa norrut längs "läsesällskapsrutten" till Karleby. Där finns bevarade verk av denna mycket omtalade och samhällsaktiva kvinna. Det är romantiska men samtidigt politiskt avslöjande romaner, vilka kvinnorna läste p.g.a. romantiken och männen p.g.a. det politiska innehållet. Karleby läsesällskaps bibliotek innehållande 923 verk är en skattkammare, som genom ett under har bevarats i sin helhet.
Av Läse-Bilbliotheket i Wasa finns bevarat förhållandevis många verk med tanke på eldsvådan, krig, förflyttningar och bibliotekets upplösning. Jag är säkert inte den enda som undrar om det av våra nuvarande samlingar kommer att finnas kvar en lika stor andel år 2194.
Många kulturpersonligheters livsverk lyftes pånytt fram till följd av jubileet. En person av största vikt var Läse-Bibliothekets grundare hovrättsrådet Olof Langenstein och grundaren av Föreningen af et Läsande Sällskap i Gamle Carleby 28.6.1800, Anders Chydenius. Själv fascinerades jag av hovrättspresidentens maka Louise Charlotte Reuterholm, vars språkkunskaper och bildninig beskrevs av den italienska upptäcktsresanden Giuseppe Acerbi år 1799 vid sitt besök i Vasa. Ett brev av L.C. Reuterholm till Langenstein och den tavla hon skänkte Läse-Bibliotheket vittnar om att bibliotekets bakgrundskrafter, bokköpare och läsare inte enhart var män.
Arbetsgruppens nya infallsvinkel på bibliotekshistorien uteslöt inte det man redan vet om de allmänna bibliotekens uppkomsthistoria. Den existerar fortfarande som grund för klarläggandet av bibliotekens antal, betydelse och omfattning. Folkbildningsidealet var den glöd ur vilken bibliotekstanken pånytt fick eld då läsebiblioteken redan slocknat som verksamhetsform. Arbetarrörelsen var en annan viktig grund för höjandet av folkets bilningsnivå. Den såg i biblioteken en möjlighet att förverkliga sin ideologi. Finlands folk fick härmed inse betydelsen av boklig bildning och andlig upphöjelse. Därför hittar borgerliga romaner, reseskildringar och avslöjande politiska verk sin väg till våra nattduksbord även idag.
Då man talar om biblioteksväsendet bör man notera den varning Renvall skrev ned 1962: "Då man i tankarna nalkas gångna företeelser och speciciellt då man börjar fördjupa sig i den nuvararde institutionens tidigare skeden, är det svårt att undvika den synvilla som ofta uppstår då man betraktar något i historiens ljus. Vi anser att institutionen sådan den är idag representerar dess naturliga och rätta form... om vi i det förgångna påträffar endast delar av nuvarande drag ser vi lätt det gamla som något bristfälligt, ju mindre det liknar våra nuvarande förhållanden desto bristfälligare är det..."
Översättning Berit Öhman
Artikelns skribent är ordförande för arbetsgruppen för de allmänna bibliotekens i Vasa län 200-årsjubileum.