I Vasa finns Finlands största som helhet bevarade skolbibliotek – Vasa svenska lyceums bibliotek. Samlingen tillhör idag Åbo Akademi och är placerad vid Österbottens högskolas bibliotek. Lyceisamlingen omfattar de facto två separata samlingar, det egentliga skolbiblioteket och den Ranckenska samlingen. Skolbiblioteket omfattar ca 40 000 band och den Ranckenska samlingen ca 12 000 band. Därtill kommer en hel del okatalogiserat material. Lyceisamlingen innehåller värdefull litteratur inom alla olika ämnesområden och på många olika språk. De äldsta böckerna är från 1500-talets början, och samlingen innehåller många rariteter. I samlingen finns bl.a. en del bokhistoriskt intressanta böcker, som tryck av de berömda boktryckarna Aldus Manutius, Plantin och Elzevier. Samlingen innehåller mycket inhemskt tryck av Peder Wald och andra tidiga tryckare. Där finns också stora mängder dissertationer, tidningsårgångar och tidskrifter, och olika typer av småtryck. I Ranckenska samlingen ingår J.O.I. Ranckens bibliotek, som är mycket omfattande och hans samling av brev och handskrifter.

Hur kommer det sig att lyceibiblioteket är så omfattande? För hundra år sedan fanns endast ett universitet i landet, universitetet i Helsingfors, och därmed ett universitetsbibliotek. Äldre bibliotek med vetenskaplig litteratur fanns på läroverksorterna. Läroverksbiblioteket var ofta ortens enda större offentliga boksamling. En titt bakåt på de skolor som föregick Vasa svenska lyceum ger oss en förklaring till Lyceibibliotekets omfattning.

Vasa trivialskola 1684-1841

Vasa har en lång historia som skolstad. 1641 grundades en pedagogi, en barnskola i staden. Den verkade i knappt 40 år och indrogs då trivialskolan, som först verkat i Nykarleby, flyttades till Vasa år 1684. Flyttningen från Nykarleby kom till stånd genom ett kungligt beslut efter utdragna påtryckningar från Vasa. Nykarlebyborna protesterade men utan resultat.

Enligt då gällande skolordning var skolväsendet indelat i pedagogier, trivialskolor och gymnasier. Gymnasium fanns än så länge bara i Viborg efter att gymnasiet i Åbo ombildats till Åbo Akademi år 1640. Skolorna var avsedda för pojkar.

Wasa trivialskolas verksamhet kom igång 1684. Det var en latinskola med fyra klasser och fyra lärare: en rektor, en konrektor, en kollega och en apologist . Eleverna indelades enligt tidens sed i klasser enligt kunskaper, inte efter ålder, och inskrevs utan inträdeskrav fortlöpande året om. På den första klassen, apologistklassen, lärde sig gossarna läsning, skrivning och räkning, men inte latin och grekiska. Undervisningen på de högre klasserna var främst för sådana gossar som skulle bli präster eller siktade på den lärda banan Skolans första rektor var Jakob Ringius, som kom från trivialskolan i Nykarleby. Lärarnas avlöning var ständigt föremål för klagomål, för lönenivån var lägre än på prästtjänster.

1691 kunde skolan flytta in ett eget hus, som uppförts som skolhus. Trivialskolan låg centralt placerad med rådhuset och kyrkan som grannar. I skolan skedde all undervisning i samma rum. Trivialskolans boksamling var inte stor, och den växte mycket långsamt. Den förvarades i en skild kammare i skåp. Skolan kallades ”råttstallet” eller trojanska hästen i elevmun.

Hungeråren i slutet av 1600-talet och Stora ofreden var svåra tider för landsdelen. Sverige var då i krig med sina grannländer. En stor del av borgarna och ståndspersonerna flydde till Sverige under Stora ofreden, och stadens befolkning torde ha uppgått till ca hälften av den befolkning som tidigare bodde i staden. Utvecklingen i Vasa lamslogs av att ryska styrkor skövlade och ödelade staden.

Rysk armé höll staden ockuperad från 1714 ända till 1721, men efter freden i Nystad kunde återuppbyggnaden ta vid och staden började återhämta sig. Staden var illa förstörd som även de andra kuststäderna i landskapet, och statsmakten beviljade Vasa tre års skattefrihet från år 1722. Man hann dock inte iståndsätta all verksamhet, utan anhöll om fler frihetsår, vilket också beviljades till och med år 1729. De offentliga byggnaderna och gårdarna i staden sattes i skick, gator, vägar och broar skulle iståndsättas så att det normala livet kunde komma igång. Det rådde så stor brist på hantverkare, att staden lockade sådana till sig från Stockholm med fri resa och skattefrihet. Efter Stora ofreden var trivialskolan i så dåligt skick att all undervisning skedde i hyrda utrymmen ända till 1725, då man åter kunde flytta in i sitt skolhus. Prästerskapet i södra och mellersta Österbotten samlade ihop medel för trivialskolans boksamling för att ersätta den boksamling som förstördes under Stora ofreden. År 1728 benämns den bibliotek, och då fanns enligt Laurén inemot 100 donerade böcker.

Största delen av eleverna eller djäknarna kom från Vasa handelsområde, som omfattade både svenska och finska socknar. En del elever kunde inte svenska när de antogs till skolan, men de lärde sig under sin skoltid. Undervisningen gick helt eller delvis på latin. Cirka hälften av eleverna slutade efter den tvååriga första klassen, som motsvarade grannstädernas pedagogier.

Skolgången i trivialskolan var ett heldagsjobb. Lektionerna pågick från 5 på morgonen till 17 på eftermiddagen i långa pass, det längsta 3 timmar utan paus. Onsdags- och lördagseftermiddagarna var dock lediga. Enligt samstämmiga vittnen (Laurén, Svanljung) var luften i skolsalen dålig och det var rätt stökigt, då all undervisning försiggick i samma stora rum. Eleverna skötte eldning och städning, för skolan saknade vaktmästare ända till början av 1800-talet. Söndagens kyrkogång med åtföljande predikoförhör var obligatoriska för djäknarna. Disciplinen upprätthölls bl.a. med aga, och systematisk pennalism torde har förekommit i skolan. Skolan hade under åren 1722-1764 i medeltal 24 nya elever årligen eller inalles 1036 elever. Av dem blev 190 studenter.

Lärarna i trivialskolan var ofta välutbildade prästvigda magistrar, men då lärarlönen var anspråkslös var prästtjänster i rika församlingar mera lockande, och omsättningen på lärare var stor. Till lärarförmånerna hörde att dubbla tjänsteår kunde räknas då prästtjänster skulle besättas. Det förekom också ofta tätt byte av arbetsplatser med lärare vid de andra kuststädernas trivialskolor, något som gynnade impulser utifrån och höll den pedagogiska nivån hög.

Lärarna vid trivialskolorna i Vasa och Uleåborg och prästerskapet försökte redan på 1730-talet få ett gymnasium till Österbotten men utan resultat. Vid freden efter Stora ofreden tillföll Viborg Ryssland, och Borgå blev nu säte både för stiftet och för gymnasiet. Borgå gymnasium grundades 1723 och förblev landets enda gymnasium ända tills Åbo gymnasium grundades 1830.

År 1775 delades länet i Vasa län och Uleåborgs län. Samma år grundades Vasa hovrätt, och staden började blomstra också i bokligt avseende. Nu fanns det arbete för boktryckare och bokbindare. Förbindelserna till Stockholm var livliga. Boktryckaren Georg Wilhelm Londicer från Stockholm fick kungliga privilegier för sitt tryckeri i Vasa år 1777, men han fick endast trycka småskrifter för allmogen utöver tryck för länsstyrelsens och hovrättens behov. Monopol på den tidens bestsellers, dvs psalmböcker och katekeser, innehades av den Frenckellska boklådan i Åbo. Boktryckeriet i Vasa var ingen lönande affär.

1784 inventerades trivialskolans bokförråd vid Jakob Hartmans biskopsvisitation. Det uppgick till 176 verk, och det ansågs vara litet men välutrustat med dåtida mått mätt. Dessvärre saknades kartor. I samlingen fanns 14 ordböcker, 14 biblar, 12 geografiska verk och några av Linnés arbeten. Ca en tredjedel av samlingen bestod av studier i klassiska språk. Indelades efter format bestod biblioteket av 11 böcker i folio, 18 i quarto, 13 i octavo reguli, i vanlig oktav 108, och i duodes 26. Som jämförelse kan tas bokbeståndet i gymnasiebiblioteket i Borgå. Där fanns år 1767 enligt bibliotekets gåvobok 200 böcker men det tillväxte snabbt genom stora donationer. Inskriften ”Liber Scholae Trivialis Vasaensis” berättar än idag om att boken tillhört trivialskolan.

Domkapitlet bestämde om införande av nya läroböcker. Skolböcker som kommit ur bruk såldes och nya böcker köptes i stället. Skolan rekvirerade läroböcker från främst Stockholm, och förmögnare elever inlöste dem till fullt pris medan fattigare elever betalade mindre för böckerna.

Undervisning i tyska och franska förekom från 1800-talets början trots att de inte tillhörde trivialskolornas läroämnen.

1808 bröt krig ut mellan Sverige och Ryssland. Under det s.k. Finska kriget råkade Vasa än en gång ut för de ryska styrkorna. Det resulterade i Vasa i blodbad, plundringar och tvångsrekvistioner av ännu större omfattning än under Stora ofreden. Skolgången avbröts, skolhuset tömdes och huset användes tidvis som sjukhus. Men freden kom åter, och Vasa började utvecklas som skolstad men i det ryska imperiet.

Trivialskolans verksamhet fortsatte i de traditionella banorna. Nya läroinrättningar avsedda för landets norra del placerades gärna i Vasa, som av statsmakten räknades som landets tredje stad efter Åbo och Helsingfors. Trivialskolan hade fortsättningsvis fyra lärartjänster, tidvis var också en sångledare anställd. 1814 anställdes en rysk språklärare då undervisning i ryska påbjöds.

Domkapitlet var högsta organ för vårt skolväsende och utnämnde lärare till trivialskolorna ända till 1869. Skolans verksamhet övervakades av en inspektor utsedd av domkapitlet. Av lärare som verkat vid trivialskolan kan nämnas Henrik Carlborg, Gabriel Peldan, Barthold Vhael, Pehr Ulrik Sadelin, Gustav Hallstén och Lars Stenbäck. Cirka 1500 elever hade genomgått Wasa trivialskola från 1684 till 1844. Av de mer kända kan nämnas naturvetaren Per Kalm, superkargören Johan Peter Bladh, fysikern Gustav Gabriel Hällström, nationalskalden Johan Ludvig Runeberg, ärkebiskoparna Carl Fredrik Mennander och Jacob Tengström.

Wasa Högre Elementarskola 1841-1872

1840-talets skolförordningar innebar stora förändringar. Förordningen från 1841 omändrade trivialskolorna till elementarskolor med två avdelningar, en lägre och en högre. Den förra apologistklassen blev lägre elementarskolan. Den högre elementarskolan bildades av de fyra kvarvarande klasserna och fick överta trivialskolans lokaliteter. Antalet elever i Wasa högre elementarskola var så stort att extra lärare måste anställas. Läsåret 1844-45 var antalet elever 120, för att år 1848-49 uppgå till 162 elever.

Den boksamling som fanns förvarades i två skåp och rektorn skötte biblioteket. Då Vasa brann år 1852 förstördes också skolhuset i likhet med största delen av byggnaderna i dåvarande Vasa. En stor del av böckerna kunde räddas. Skolans rektor Lars Stenbäck flyttade därefter skolans verksamhet till Nykarleby för fyra år. Vid återkomsten till Vasa verkade skolan i hyrda lokaliteter. En brand drabbade också den byggnad som skolan var inhyst i i nya Vasa, och en del böcker förstördes. Från 1863 hyrdes dåvarande rådhusets första våning som skolutrymme. Av biblioteket återstod 1098 arbeten i betydligt fler volymer. Böckerna förvarades i fyra skåp, och det fanns katalog över bibliotekets bestånd. Katalogen finns ännu i behåll.

I dag finns endast stenfoten kvar av huset som en gång inhyste Wasa trivialskola och Wasa Högre Elementarskola. Ett minnesmärke med plaketter berättar om skolans historia i nuvarande Gamla Vasa.

Wasa gymnasium 1844-1872

I förordningen bestämdes också att nya gymnasier skulle grundas i landet, i Kuopio och Vasa. Ett nytt kapitel i Vasa bildningshistoria skrevs när det efterlängtade gymnasiet äntligen kunde inleda sin verksamhet. 1844 grundades Wasa gymnasium, något som var en stor händelse för Österbotten. Skolan verkade i hyrda utrymmen i brukspatron Wasastjernas stenhus. Den 3 september 1844 invigdes Wasa gymnasium med pompa och ståt. Som invigningsdag hade man valt kejsar Nikolai I:s kröningsdag.Stadens 3000 invånare och tillresta från när och fjärran deltog i festen. Invigningen saluterades med 101 kanonskott från Korsholms vallar, varefter festtåget gick från hovrättsbyggnaden (nuvarande Korsholms kyrka) till festen i kyrkan, och avslutades med festmiddag för 200 personer och landshövdingens bal.

Gymnasiet startade med 35 elever, som hade inexaminerats av lärarna. Av gymnasisterna kom 11 från gymnasiet i Åbo och 2 från gymnasiet i Borgå, 11 från trivialskolan i Vasa och 6 från trivialskolan i Uleåborg. Därtill kom 5 privatister. Gymnasisternas medelålder var 17,5 år på första gymnasieklassen.

Skolan hade till en början två klasser som till en början två lektorer hade hand om.

Klassindelningen var en linjeindelning, så att den ”lärda” klassen var avsedd för blivande präster och klassiska filologer och den ”civila” klassen för framtida utövare av andra yrken. Senare tillkom en tredje klass, som skulle vara en specialklass för ”olika levnadssyften”. Fem lektorat fanns i gymnasiet, i teologi, romersk litteratur, grekisk litteratur, historia, och i matematik och fysik med naturalhistoria och kemi. Därtill fanns en adjunktur och timlärare i tyska, franska, ryska, ritkonst och gymnastik. Skolans första rektor var lektorn i romersk litteratur, Fredrik Julius Odenwall, som styrde skolan med kraft i 18 år från dess grundande till 1862.

Skolan var välförsedd med lärare i förhållande till antalet elever. Elevantalet uppgick till 539 elever under åren 1844-1872. Årligen intogs i medeltal 20 elever.

Donationer strömmade in till gymnasiet, som således erhöll både kapital till stipendiefonder och föremål till sina samlingar (naturvetenskapliga, mynt och medaljer samt etnografiska samlingar). Det allra viktigaste var dock att gymnasiet erhöll stora bokdonationer till sitt bibliotek. Alla donationer till gymnasiebiblioteket förtecknades i en katalog i bokform, men tyvärr finns inga dateringar i boken. ”Till Gymnasii Bibliotheket i Wasa donerade Böcker” är en intressant läsning. Katalogen torde vara uppgjord före branden 1852. Katalogen upptar knappt 100 donatorer, allt från ”af en anonym” till ”Herr Baron Reuterholm”. Regionens prästerskap, jurister, läkare, apotekare, lärare, officerare, handelsmän, kaptener, possessionater och brukspatroner och många fler skänkte böcker till det nygrundade biblioteket. Mats Pohto, känd boksamlare i Fennica-sammanhang, skänkte en finsk almanacka. Övriga kataloger som bevarats från gymnasiet är den systematiska ”Bokkatalog tillhörig Gymnasium i Wasa”, ”Förteckning öfver böcker på ryska språket” som omfattar 110 arbeten i 289 volymer , ”Böcker för medellösa elever”, gymnasiets utlåningsförteckning 1864-1877 och ”Baron Reuterholms donation”.

Till de stora donationerna hörde den samling på 823 facklitterära verk i 1290 band från Wasa Läse-Bibliothek, som nu upplöstes. Läse-bibliothekets donation är indelad i alfabetisk ordningsföljd i donationsförteckningen, och där förtecknas bl.a. en hel del böcker om historiska och geografiska ämnen på svenska. Inbundna tidningsvolymer ingick också i donationen. Hammarlandsprosten P.U.F. Sadelin, tidigare lärare vid trivialskolan, skänkte 80 verk i 100 band. Hans donation bestod av lärda verk på latin eller tyska, i teologi eller klassiska studier. En annan stor donation var Gamlakarlebyapotekaren Gustaf Libecks testamentariska boksamling innehållande ca 320 band i främst naturvetenskap och kemi. Änkefru Snellman i Nykarleby donerade sin mans, kyrkoherden Johan Niklas Snellmans kvarlåtenskap, 286 arbeten i 446 band. Samlingen innehöll förutom teologi och humaniora också en del naturvetenskap. Från Åbo fick skolan en donation omfattande 187 böcker utgivna på främst finska (118 st.) men också en del verk på svenska, latin och ryska av bokhandlaren J.C. Frenckell & Son. Gymnasieläraren J.O.I. Rancken donerade redan nu cirka hundra böcker till gymnasiebiblioteket.

År 1846 fanns det 1731 arbeten i 2840 band i gymnasiebiblioteket. Absoluta merparten hade fåtts som donationer. Redan år 1852 innehöll biblioteket 7000 arbeten.

Den största donationen erhölls av friherre Axel Reuterholm, som donerade 5000-6000 böcker att fördelas mellan universitetsbiblioteket i Helsingfors och landets gymnasier. Universitetsbiblioteket skulle enligt kejsaren Nikolai I först ta sådant som inte fanns förut i biblioteket och därefter sända allt resterande till Wasa gymnasium. Att endast Vasa blev mottagare berodde på att donatorns far, Axel Christian Reuterholm, varit hovrättspresident i Vasa. Wasa gymnasium fick 1 894 verk i betydligt fler exemplar. Tyvärr anlände donationen år 1851, och böckerna fanns i gymnasiebiblioteket då staden brann 1852. Katalogen över Reuterholms donation finns dock kvar. En del av de Reuterholmska böckerna klarade branden.

Vasa brand började i gymnasiets omedelbara närhet, på granntomten till Wasastjernas hus, där gymnasiet fanns. Paniken var stor när branden härjade, och man försökte rädda gymnasiets böcker genom att kasta ut dem på gatan genom fönstret. Tyvärr togs de inte om hand utan allt som kastats ut blev förstört. Wasastjernas hus var ett av de få hus som klarade sig stående ur branden. Av gymnasiets dyrbara bibliotek återstod endast 1015 band. Hela 6095 band hade förstörts vid branden Över de återstående verken gjordes en katalog. Av de verk som räddades kan nämnas Olaus Magnus’ Historia de gentibus septentrionalibus från år 1555 och Martin Luthers Biblia das ist die Ganze Heilige Schrifft, tryckt i Wittenberg 1594.

Efter branden flyttade gymnasiet till Jakobstad, där det verkade i 11 år. Vid återflyttningen till nya Vasa, som byggdes upp på Klemetsö udde, verkade gymnasiet i apoteksgården, som numera fungerar som Vasa stads styrelsegård.

Det visade sig att gymnasiet hade inflytelserika vänner. Nu påbörjades nya insamlingar av bokdonationer till förmån för gymnasiets bibliotek. I Sverige skickade Kungliga bibliotekets chef A.I. Arwidsson ut ett tidningsupprop som gav gott resultat. Hela 171 arbeten i 2666 band skickades tullfritt från Sverige. Arwidssons exempel följdes också av Helsingfors Morgonblad, och gåvor inflöt, bl.a. från Helsingfors universitetsbibliotek, som donerade 400 verk. Biblioteket erhöll en ny ström av bokdonationer, trots nödårens kristid. År 1870 fanns 5700 arbeten i gymnasiebiblioteket.

Odenwall efterträddes som rektor av lektorn i teologi August Lilius och läraren i tyska, senare lektorn i historia Johan Oskar Immanuel Rancken. Biblioteket sköttes av skolans lärare teologilektorn Lilius, adjunkterna Josef Magnus Limon och Georg Zacharias Forsman (senare Yrjö-Koskinen). Språkfrågan var mycket aktuell under denna tid, och bibliotekets män var alla finsksinnade. Man tog i bruk stämpeln ”Waasan lukion kirjastoa”, och den användes ända till 1890-talet då en svensk stämpel skaffades

Gymnasiet fostrade många av tidens berömda män. Bland eleverna kan nämnas bröderna Aspelin, Johan Reinhold (arkeolog) och Eliel (konsthistoriker), senatorn och fennomanen Y.S. Yrjö-Koskinen, kultursvenskhetens förespråkare professor C.G. Estlander, talmannen för borgarståndet och bankdirektören Joachim Kurtén samt filologen Otto Donner. Gymnasisterna organiserade sig i det s.k. konventet, och dess lystringssång känner vi idag som Vasa marsch, med ord av Zacharias Topelius och melodi av Karl Collan. Gymnasisterna hade också ett eget lånebibliotek innehållande lättare litteratur.

Elementarläroverket i Vasa 1872-1874

1860-talet förde med sig stora reformer inom skolväsendet i Finland.

Skolordningen från 1869 skilde skolan från kyrkan. En överstyrelse för skolväsendet i Finland grundades, och skolväsendet omstrukturerades. I Vasa innebar detta att gymnasiet indrogs successivt genom en förordning från 1870. Högre elementarskolan utökades med gymnasiets indragna klasser. Den sista egentliga gymnasieklassen utdimitterades på våren 1872. På hösten inledde Elementarläroverket i Vasa sitt skolår som ett sjuklassigt läroverk och verksamheten flyttades till f.d. rådhuset, som staten övertog i sin helhet.

Mycket var oklart under läroverkets första läsår. Skolan hade för stor lärarkår, vilka tjänster skulle indragas, hur skulle avlöningen ske, skulle det bli ett lyceum eller en realskola, vilket skulle undervisningsspråket vara?

Vasa lyceum, senare Vasa svenska lyceum 1874-1974.

Beslut togs av senaten först i maj 1874 om att från 1.9 ombilda läroverket till ett sjuklassigt lyceum med tvåårig högsta klass. Skolan benämndes Vasa lyceum, och undervisningsspråket svenska. Gymnasiets lektorer överfördes till lyceet, medan högre elementarskolans rektorstjänster indrogs. Rektor för lyceet blev gymnasiets förra rektor dr J.O.I. Rancken. Lyceet verkade i samma byggnad under hela sin existens, och idag finns där Vasa övningsskolas gymnasium.

Redan sommaren 1872 sammanslogs boksamlingarna från gymnasiet och högre elementarskolan. Biblioteket fick ett eget rum i skolhusets nedre våning. Vid sammanslagningen innehöll biblioteket 6 818 arbeten. Från elementarskolan ingick

1 109 verk i det sammanslagna biblioteket. Rektor Rancken hade avlagt lärdomsprov för vicebibliotekarietjänst vid universitetet i Helsingfors. Han ordnade om samlingen och katalogiserade biblioteket ensam. Uppställningen följer än i denna dag den Ranckenska klassifikationen. Klassifikationen är uppdelad i 18 klasser, med en noggrann detaljnivå framförallt inom teologin.

Biblioteket tillväxte snabbt, framförallt genom donationer och arv. Donationsivern var mycket stor. Gåvor strömmade in än en gång, särskilt forna elever var givmilda.

Antalet elever per läsår var mellan 175 och 300 under skolans första 75 år, vilket framgår ur rektor Krooks historik. Elevantalet växte med åren och var år 1973 uppe i 412.

Många är de märkesmän som denna skola fostrat. Av dem kan nämnas , professorerna Olav Ahlbäck, Carl-Eric Thors, Tor och Rafael Karsten, A.I. Heikel , K.Rob.V. Wikman, Helmer Tegengren, Väinö Tanner, Lars-Erik Taxell samtbiblioteksmännen Harry Järv och Torbjörn Söderholm.

1880 började det finska lyceet i Vasa sin verksamhet, och följdes av fler läroverk i staden.

År 1875 ägde lyceets bibliotek 7 392 arbeten, för att redan år 1900 omfatta 14 753 arbeten i 23 861 volymer. Till biblioteket köptes också in böcker, men donationerna var betydande. Till en av de största donationerna kan räknas handlande O. Hartmans donation, som erhölls 1890 och som delades mellan lyceet och det nygrundade finska reallyceet. Men den allra största donatorn var nog förre rektorn J.O.I. Rancken, som donerade alla sina samlingar till lyceet (se nedan). Vasa nedre prosteris bibliotek donerades i sin helhet till lyceet, likaså fick lyceet donationer av professor C.J. Estlanders och kommerserådet A.A. Levóns sterbhus, skallfogden J. Törn, prof. C.G. von Essen, Otto Donner, J.R. och Eliel Aspelin, Y.S. Yrjö-Koskinen, konsul Harry Schauman m.fl. Offentliga institutioner och samfund donerade också skrifter till biblioteket. Biblioteket tillväxte snabbt, både genom gåvor och köp och en del byten. Biblioteket erhöll fortlöpande många vetenskapliga och offentliga sammanslutningars publikationer. Köpens antal har varit betydande under lyceitiden, vissa år upp till 200 arbeten, och skolan avsatte också pengar på inbindning. Konstnärinnan Sigrid Granfelt gjorde ett ex libris för skolans bruk år 1902. Texten är ”Ex libris lycei Wasaensis”, och avsikten var att det skulle användas i stället för stämpel. Så skedde dock endast i mindre omfattning.

1891 byggdes en tredje våning på lyceets byggnad. År 1940 flyttade biblioteket in i skolans vindsvåning och fick en tidsenlig bibliotekslokal. Cirka 1 600 hyllmeter fick plats i biblioteket. Biblioteket var tillgängligt också för utomstående och annonserade om sin öppethållningstid. År 1940 fanns 23 923 arbeten i 36 817 band. Vid läsårets slut 1973 fanns 52 101 volymer i Lyceibiblioteket inklusive Ranckenska samlingen. Därtill fanns en boksamling för medellösa elever, senare kallad läroboksbiblioteket som 1973 innehöll 720 böcker.

Ranckens samlingar

Som skild samling i lyceibiblioteket finns det Ranckenska biblioteket, som donerades till lyceet år 1885-86. Enligt donationsbestämmelserna skulle J.O.I. Ranckens äldsta manliga ättling fungera som inspektor för de Ranckenska samlingarna som donerades till lyceet. Så skedde också ända till år 1971, varefter villkoret inte kunde uppfyllas och samlingarnas fulla dispositionsrätt övergick till lyceet.

Johan Oskar Immanuel Rancken (1824-1895) var lektor och sedermera rektor för Wasa gymnasium. Han blev också Vasa lyceums första rektor, men han avgick efter bara två år 1876 för att ägna sig åt forskning och sina samlingar. Han återkom dock som lärare 1884.

J. Oskar I. Rancken var en hängiven folkbildningsman, forskare och framförallt samlare. Han var verksam på många samhällsområden utöver sin lärargärning och skrev flitigt i både lokal och nationell press. Som kommunalpolitiker arbetade han för inrättande av folkskolor och folkbibliotek i Vasa. Han undervisade också i de privata flickskolor som fanns i Vasa, och startade med sina gymnasiekolleger L. Laurén och A. Lilius den första högklassiga flickskolan i Vasa 1852. Tillsammans med Laurén förde han tidningskampanj för kvinnofrågan redan på 1850-talet med samma argument som senare tiders kvinnosakskämpar. År 1868 föreslog han att ett universitet skulle grundas i Vasa. Som pedagog och historiker publicerade han ett stort antal verk. I dag ihågkoms han som den som startade systematisk insamling av svensk folkdiktning i Finland.

Hans egen boksamling är klassificerad enligt samma system som han använde för klassifikationen av lyceets skolbibliotek. Böckerna är förtecknade i en systematisk katalog i bokform. Samlingen är mycket omfattande med många rariteter. Öhman nämner i sin artikel bl.a. om ett verk som tidigare tillhört Mikael Agricola.

Ranckenska bibliotekssamlingens småtryck är särskilt omfattande, där ingår mängder med Vasa-tryck (Londicer, Unggren, Wasa tryckeribolag), tryck från andra orter (Åbo, Uleåborg, Kuopio, Viborg, Helsingfors m.fl.), visor, skillingtryck, 1600-tals-förordningar, bröllopsdikter, tal, teaterprogram, bokauktionskataloger m.m.

Ranckens folkloristiska samlingar är deponerade vid Folkloristiska arkivet vid Åbo Akademi. Hans samlingar av brev och handskrifter har uppordnats och förtecknats vid Åbo Akademi och finns nu i Lyceibiblioteket.

Bibliotekets katalogisering

Efter Vasa brand 1852 uppgjordes en katalog över de böcker som fanns kvar i gymnasiebiblioteket. Böckerna är numrerade från 1 till 2814, och katalogen fortsätter därefter den löpande numreringen med angivande av anskaffningssätt.

Böckerna från elementarskolan är numrerade 5709-6818 och ingår i den löpande accessioneringen. Numreringen återfinns i den s.k. realkatalogen som är bibliotekets systematiska katalog. Realkatalogen är i 2 band med löpande egenhändig paginering. Därtill finns en alfabetisk kortkatalog, som hänvisar till realkatalogens sidnumrering och också anger accessionsnummer. Hylluppställningen har helt följt realkatalogens uppställning. I realkatalogen har boken katalogiserats så fullständigt som möjligt, medan korten innehåller minimala uppgifter.

Bibliotekets skötsel

Biblioteket sköttes av J.O.I. Rancken 1874-1878, lektorerna O. Toppelius 1878-91, Albert Hjalmar Hjelt 1891-97, av kollegan Viktor Robert Zilliacus 1897-1903, av lektorerna Gust.A. Hedberg 1903-1907, C.J. Danielson 1907-1935 och av Ragnar Krook från 1935 till hans död 1967. Anna Krook var skolans bibliotekarie till år 1974, då Vasa svenska lyceums verksamhet upphörde. Då infördes grundskolan och läroverken upphörde. Vasa svenska lyceum, som hittills varit ett pojklyceum sammanslogs med Vasa svenska flicklyceum. Den nya skola som bildades benämns Vasa övningsskola och omfattar lågstadium, högstadium och gymnasium och fungerar i anslutning till Åbo Akademis pedagogiska fakultet. Lyceibiblioteket tillhör i dag Åbo Akademi.

Efter att lyceet övergick till övningsskolan kom lyceibiblioteket att föra en undanskymd tillvaro. År 1994 firades de allmänna bibliotekens 200-års jubileum i Vasa med anledning av att Läse-bibliotheket i Wasa, grundat 1794, anses vara det första allmänna biblioteket i Finland. I samband med jubileet började man på bibliotekshåll intressera sig för stadens gamla bibliotek. Av dem är Lyceibiblioteket det mest omfattande, och bibliotekarien Berit Öhman började undersöka vad som gömmer sig i biblioteket.

Biblioteket förvarades i lyceibyggnadens vindsvåning till 1997. Skolan behövde då mera utrymme och förvaringsutrymme hyrdes i Vasa landsarkiv, dit biblioteket flyttades.

Lyceibiblioteksprojektet

Vid Åbo Akademi har man länge varit medveten om att det värdefulla biblioteket bör åtgärdas. Pedagogiska fakultetens dåvarande bibliotekarie Ellen Birgitta Levón skrev i bibliotekets rapport 1976:
Vården och handhavandet av den gamla boksamlingen från f.d. lyceet innebär sådana problem, att de svårligen ens kan överblickas i dagens läge. Men redan en genomgång och konservering av samlingarna ger utan tvekan arbete på livstid åt en högt kvalificerad fackman. Därtill kommer det bibliotekstekniska arbetet.

Fortfarande är Vasa svenska lyceums bibliotek en utmaning för bibliotekarier.

För att göra biblioteket tillgängligt för vår tids forskare och intresserade kunde Åbo Akademis bibliotek påbörja Lyceibiblioteksprojektet sommaren 2000 tack vare finansiering av Stiftelsen för Åbo Akademi, Svenska kulturfonden och Harry Schaumans stiftelse.

Katalogerna är nyckeln till samlingarna. Avsikten är att biblioteket skall katalogiseras i den allmänt tillgängliga databasen Alma och samkatalogen för Finlands vetenskapliga bibliotek, Linda. I klassifikationssystemet användes ursprungligen inga notationer, men för att göra det alls möjligt att hitta i samlingen har vissa åtgärder vidtagits i samband med katalogiseringsprojektet. Klassifikationen bibehålls, notationer införs för varje klass och alfabetisk hylluppställning enligt huvuduppslag tillämpas på de böcker som sätts in i Alma. Då nutida katalogiseringsregler används kommer en hel del böcker att kunna hittas på andra sökord och namnformer än i de gamla katalogerna. Samtidigt blir också tillgängligheten en helt annan i och med att biblioteket nu blir synligt. Sigrid Granfelts ex libris tas åter i bruk.

För att kunna identifiera och belägga mycket gamla böcker behöver man tillgång till goda hjälpmedel. Arbetet skulle vara omöjligt att utföra utan att ha tillgång till ett välförsett forskningsbiblioteks nationalbibliografier från olika länder. Idag är det möjligt att utföra detta arbete i Vasa tack vare att forskningsbibliotek världen runt har sina kataloger tillgängliga på Internet.

Sommaren 2001 flyttas Lyceibiblioteket till Vasa vetenskapliga bibliotek, då det nya gemensamma biblioteket för Åbo Akademi Vasa, Svenska handelshögskolans Vasa-enhet och Vasa universitet inleder sin verksamhet. Där utgör Lyceisamlingen en egen samling som förvaras skilt i ändamålsenliga utrymmen.


Källor och litteratur:

Otryckta källor:
Vasa landsarkiv, Vasa
Vasa gymnasiums arkiv.
Bokkatalog för Wasa Gymnasii bibliothek.
Vasa högre elementarskolas arkiv
Förteckning på böcker, kartor, planschverk och andra samlingar.
Vasa svenska lyceums arkiv.
Handlingar ang. J.O.I. Ranckens samling.

Österbottens högskolas bibliotek. Vasa
Levón, Ellen Birgitta: Mellantidsrapport från PF:s bibliotek. [Opublicerad rapport] .1976.

Lyceisamlingen.
Ackvistionskataloger 1897-1974
Baron Reuterholms donation
Böcker för medellösa elever
Förteckning öfver böcker på ryska språket
Förteckning över de Ranckenska samlingarna
Realkatalog
Systematisk katalog över Ranckens bokssamling
Till Gymnasii bibliotheket i Wasa donerade böcker.
Utlåningsförteckningar (gymnasiet, lyceet)

Litteratur:
Ahlskog, Greta & Kareno Eija: Gamla bibliotek i Vasa. Yleiset kirjastot Suomessa 200 vuotta = De allmänna biblioteken i Finland 200 år. Vasa 1994; http://www.tritonia.fi/sukkula/juhlakirja/karenoru.html
Aspelin, H.Em.: Wasa stads historia. Nikolajstad 1892.
Aspelin, J.R.: Minnen från Wasa gymnasium. Vasa 1946.
Doktor J.O.I. Ranckens gåva till staten. Wasabladet 24.4 1886.
H[edman], K[arl] : Några trivialskolan och Korsholm belysande planer och skisser. Bidrag till Vasa stads historia I. Helsingfors 1912.
Hoving, Victor: Vasa 1852-1952. Helsingfors 1956.
Impivaara, Heikki: Vaasan kirjastoja. Vaasa 1923.
L[assel], A.: Vasaminnen och tidsbilder. Vasa 1911.
Laurén, L.L.: Wasa trivialskola 1684-1884. Nykarleby 1884.
Lehtikanto, Mirjam: Vasa som biblioteksstad. Vasa 1964.
Luukko, Armas: Vasa stads historia I-II. Vasa 1972, 1981.
Jern, Kurt: Näringsliv och levnadsvillkor i svenska Österbotten från medeltiden till 1800-talets stora nödår. Svenska Österbottens historia III. Vasa 1980.
Krook, Ragnar: Vasa svenska lyceum 1874-1949. Vasa 1949. Arkiv för svenska Österbotten 8.
Lyceum i Wasa. Program öfver verksamheten och förändringarna vid åttaklassiga klassiska Lyceum i Wasa under läsåret 1885-1886. Nikolaistad 1886.
Mustelin, Olof: Kring J.O.I. Ranckens förslag av år 1868 om upprättandet av ett universitet i Vasa. Finsk tidskrift 1976:77-95.
Mäkela, Anneli: Vasa stads historia III. Vasa 1987.
Nyberg, Folke: Borgå gymnasiums bibliotek. Finlands svenska litteraturhistoria 1. Helsingfors 1999.
Svanljung, Knut: Österbottens pedagogier och trivialskolor. Helsingfors 1895.
Wanne, Olavi: Liber scholae Wasaensis 1722-1830. Helsinki 1947.
Wanne, Olavi: Vaasan lukio: lukiolaiselämäkerrat 1844-72. Jyväskylä 1963.
Vasa svenska lyceum. [Läsårsberättelser] Läsåren 1950, 1960-73. Vasa 1951, 1961-1973.
Öhman, Berit: Vasa svenska lyceumin aarteita. Bibliophilos 55 (1996): 34-41; http://www.tritonia.fi/sukkula/juhlakirja/berit.html