Gamla bibliotek i VasaGreta Ahlskog och Eija Kareno
I VASA SVENSKA LYCEUMS BIBLIOTEK
Skolbiblioteken är bibliotekshistoriskt obetydligt utforskade. Orsaken torde vara deras nuvarande karaktär av slutna boksamlingar. Man har utgått ifrån att skolbiblioteken mest innehållit läroböcker.
Skolbiblioteken är våra äldsta bibliotek. De medeltida stifts- och klosterskolorna var pionjärer. Undervisningen i dem vilade dock på diktamen, eftersom det var ont om handskrifter. På 1600-talet tillkom barnskolor eller pedagogier, trivialskolor och två gymnasier, i Åbo 1630 och i Viborg 1641. Anspråkslösa boksamlingar började uppstå.
Skolbiblioteken lånade förr ut böcker även åt personer utanför skolan. J. Kr. Svanljung skriver i Minnen från Vasa gymnasium 1844-1847: " - gymnasiebiblioteket anlitades flitigt så wäl af gymnasister som af stadsbor och ståndspersoner i omnejden." Rekvisitionerna från landsbygden förorsakade bibliotekarien "långt större möda än han bort underkosta sig". Fram till 1974 annonserades bibliotekets öppethållning, tidtals i pressen. Skolbiblioteken har i själva verket varit kulturhärdar, som befolkningen ägnat intresse. De växte mest tack vare donationer och fick karaktären av vetenskapliga bibliotek. Flere kunde uppfattas som landskapsbibliotek.
Lyceibiblioteket
Vasa svenska lyceums bibliotek (1872 - 1974) var arvtagare till ett bibliotek som hela landskapet varit med om att bygga upp. Traditionen att ta emot gåvor fortsatte under lyceitiden. Bibliotekets samlingar växte rekordsnabbt. Biblioteket var under sina sista decennier Finlands största skolbibliotek. Det omfattar c. 52.000 band. För jämförelsens skull kan nämnas att Borgå lyceums bibliotek har ca 30.000 band och Kuopio lyceums bibliotek likaså ca 30.000 band. J.O.I. Ranckens samling, äldre akademiska avhandlingar och läroböckerna bildar särskilda enheter. Cirka 12.000 band finns i Åbo och Helsingfors, resten i Vasa. Redan 1909 och 1927 flyttades delar av Ranckens samling söderut för att lättare kunna betjäna forskningen. Rancken var banbrytare bl.a. inom folkloristik och folklivsforskning.
Mirjam Lehtikanto skriver i sin bok Vasa som biblioteksstad (1964) "knappast någon skola har blivit föremål för en sådan givmildhet". Lycéets bokförråd växte pa följande vis:
| År | 1875 | 7392 titlar |
| 1880 | 8425 " | |
| 1890 | 10511 " | |
| 1900 | 14573 " | 23861 band |
| 1919 | 17756 " | 28778 " |
| 1920 | 19991 " | 32148 " |
| 1930 | 21918 " | 36817 " |
| 1940 | 23250 " | 35045 " |
| 1949 | 23923 " | 37440 " |
| 1963 | 32448 " | 51154 " |
Efter upprättandet av Vasa övningsskola år 1974 har biblioteket inte varit i användning som skolbibliotek. Däremot har det i viss man använts av forskare.
Arv som förpliktar
Fröet till den boksamling som blev lycéets lades på 1600-talet i Nykarleby. Där grundades 1641 en trivialskola, som skulle täcka hela Österbottens behov av högre utbildning. Trivialskolan flyttades år 1684 av geografiska skäl till Vasa. Uleåborg hade nämligcn fått landskapets andra trivialskola år 1682.
Trivialskolan hann inte verka länge i Vasa innan Stora otreden (1714-1721) gick förödande fram. Skolans fåtaliga böcker gick förlorade. Räddningen kom genom södra och mellersta Österbottens prästerskap. I sin egen krets samlade prästerna in medel för anskaffning av nya böcker. Upplysningen hade i viss mån börjat göra sig gällande. Tack vare prästerskapet kunde en biblioteksfond grundas. Takten på bibliotekstillväxten var dock långsam.
Tack vare en inventering av biblioteket år 1784, vilken skedde i samband med en biskopsvisitation, vet vi idag något om den äldsta samlingens omfattning och innehåll. Lycéets rektor L.L. Laurén gjorde 100 år senare ett försök att klassificera samlingen på basen av inventeringen. Samlingen omfattade 176 volymer. Enligt Laurén var en tredjedel av böckerna avsedda för studium av klassiska språk och hebreiska. Ordböcker fanns det 14 stycken, däribland en kaldeisk ordbok. Ämnet historia var representerat av bl.a. Portugals och Spaniens historia av Ewald Ziervogel. Böckerna hade försetts med anteckningen "Liber Scholae Trivialis Wasaensis"- I dag påträffar man i biblioteket rätt mycket böcker med den anteckningen, vilka alltså härstammar från trivialskolan.
Boksamlingen påverkades ständigt av utvecklingsstadierna inom skolväsendet. Trivialskolan spjälktes år 1841 upp. Av den praktiskt inriktade apologistklassen bildades en lägre elementarskola medan de fyra högsta latinklasserna ombildades till en högre elementarskola. År 1844 fick Vasa ett av de nya gymnasierna som grundades i Finland. Kuopio fick det andra. Böckerna från trivialskolan övertogs av den högre elementarskolan.
Tillkomsten av gymnasiet i Vasa sammanföll med tiden för det nationella uppvaknandet. Entusiasmen i landskapet över den nya läroinrättningen tog sig bl.a. uttryck i en iver att bygga upp ett bibliotek åt skolan. Redan innan skolan hunnit öppna sina dörrar strömmade bokgåvor in. En guldålder för skolbiblioteken i Vasa hade inletts.
I juli 1846 lät rektor Fredrik Julius Odenwall meddela att gymnasiebiblioteket ägde 1.731 arbeten i 1.280 band, nästan alla erhållna som gåvor. Inköpen utgjorde endast knappa 10 procent. År 1852 omfattade biblioteket c. 7.000 arbeten.
Förlusten vid Vasa brand (1852) blev för gymnasiebiblioteket katastrofal. 9.095 band blev lågornas rov, medan bara 1.015 band kunde räddas. Högre elementarskolans bibliotek däremot räddades till största delen.
Med branden förlorade biblioteket oersättliga bokgåvor från de första donatorerna. Bland donatorerna fanns Vasa läsebiblioteks f.d. bibliotekarie P.U.F. Sadelin med 80 verk, Wasa Läsebibliothek med 823 verk (åtskilliga hittas idag bevarade i lyceibiblioteket), friherre Axel Reuterholm med 1.894 arbeten. Namnet Reuterholm är nära förknippat med Vasa hovrätt och Wasa Läse-Bibliothek.
Förteckningen över donatorer upptar förutom prästerna, som redan på trivialskolans tid dokumenterat sitt givarintresse, många andra yrkeskategorier. Gåvor anlände i enstaka fall längre ifrån. Frenckell & Sons bokhandel i Åbo överlämnade t.ex. 178 arbeten, till största delen finskspråkiga.
Efter branden uppgjordes en katalog över de böcker som räddats (1.015 verk). I denna ingick sex på 1500-talet tryckta arbeten: ett verk av Heinsius, Amsterdam 1557; Plinius, Historia Mundi, Leyden 1561; Ovidius, Epistulae Heroidum, Frankfurt 1582; Claudius Tolomeus, Venedig 1558; " katalog över romerska författare, Bologna 1559; Lodovico Richetti, Rime Piacevoli di Cesare Caporali, Ferrara 1592.
Inte heller denna gång lämnades biblioteket utan hjälp. Elva år verkade gymnasiet i Jakobstad innan det kunde flytta in i utrymmen som fanns i apotekare Lindebäcks gård (nuvarande styrelsegården) i den nya staden på Klemetsöudde, Långt före det hade uppbyggnaden av biblioteket inletts. Budet om branden väckte stark sympati i omvärlden. Genom ett upprop i Post- och Inrikestidningar i Stockholm lyckades Adolf Ivar Arvidsson uppmobilisera lärda och bokvänner i Norden för en insamling. Helsingfors Morgonblad initierade en liknande insamling i Finland. Gåvor började strömma in både från utlandet och denna gång från hela Finland. Vasaborna och invånarna i det kringliggande landskapet fortsatte understöden som förr. Rariteter av många slag kunde räknas in bland bokgåvorna. Den kände boksamlaren Matti Pohto bidrog med 19 finskspråkiga almanackor.
Från år 1870 verkade några kraftfulla finsksinnade skolmän vid biblioteket. En av dem var Georg Forsman (senare Yrjö Koskinen). En anteckning i böckerna :"Vaasan lukion kirjastoa" infördes och användes in på 1890-talet.
Från 1870-1874 sammansmälte gymnasiet och högre elementarskolan till ett lyceum. Stadens skolbibliotek sammanslogs år 1872. Biblioteket kom att omfatta 6.789 volymer. Arvet från Vasa gymnasium var 5.700 volymer och från högre elementarskolan 1.089 volymer.
Lycéet bereddes utrymmen i f.d. rådhuset. Där fick även biblioteket egna utrymmen i skolhusets nedre våning. Böckerna katalogiserades och ordnades på nytt. Arbetet utfördes av dr J.O.I. Rancken. Ännu i dag står böckerna uppställda enligt den systematik Rancken införde. Katalogiseringssystemet är unikt och skulle förtjäna ett eget studium.
Vid en storrenovering i huset 1939 flyttades böckerna till det utrymme i tredje våningen där de i dag befinner sig. Efter Vasa brand har böckerna haft en skyddad tillvaro. De har bevarats från eld och brand men inte från tidens tand.
Lyceibiblioteket erbjuder i dag outforskad bok- och bibliotekshistoria. Det avspeglar dessutom inte bara landskapets skolhistoria utan fast mer dess kulturhistoria. Det har konstaterats att inte bara lyceibiblioteket utan alla dess föregångare i äldre tid har varit det österbottniska samhällets skötebarn. Lyceibiblioteket är därför arv till vår tid som förpliktar.
II VAASAN LYSEOS BIBLIOTEK
Vaasan lyseos bibliotek grundades i december 1880 på basen av en insamlad, anspråklös penningsumma och till en början utökades biblioteket genom donationer. I gåvorna inräknades mycket värdefulla arbeten, till exempel en av pastor A.E. Ingman donerad svenskpråkig andaktsbok från medlet av 1700-talet, skänkt av en skräddare J. Lehtonen i Laihela.
På hösten 1892 sammanslogs den lägre elementarskolan i Vasa med lycéet och med följde ett bibliotek om 649 volymer. Före detta hade lyceibiblioteket endast 98 volymer. Efter sammanslagningen hade antalet ökat till 747. Den största bokdonationen på 1890-talet kom genom ett testamente av handelsman Oskar Hartman, 1.364 volymer.
Hovrättsrådet och bibliofilen Oskar Rewell stödde även han biblioteket genom att år 1917 ur sin samling donera 554 verk och följande år 190 arbeten. Därmed hade biblioteket år 1919 svällt ut till 6.467 verk.Tack vare enskilda donatorer finns i lyceibiblioteket värdefulla rariteter. Mirjam Lehtikanto, som har skrivit Vasa stadsbiblioteks historia, noterar likväl att de inte är jämförbara med den oerhört rika samling av rariteter som ortens svenskspråkiga lyceum förfogar över.
År 1963 var antalet arbeten uppe i 9.520 band. Av dessa var ca 2.500 titlar tryckta före år 1900. Biblioteket äger även gamla tidskrifter. Biblioteket kompletteras inte mera i dag, utan det förvaras som en egen enhet i Vaasan lyseos källare. Biblioteksutrymmena och böckernas skick är inte för närvarande det bästa tänkbara.
III ÖSTERBOTTENS MUSEUMS B1BL10TEK OCH KARL HEDMANS SAMLINGAR
Karl Hedman (1864 - 1931), läkare och museientusiast, donerade strax före sin död sitt bibliotek till museiföreningen. Hedmans samling är i dag införlivad med muséets övriga böcker. Det är därför svårt att exakt ange vad som är den Hedmanska samlingen. Den har nämligen aldrig varit katalogiserad.
Många rariteter har funnit vägen till muséets bibliotek.Till de mest värdefulla hör David Chytraeus arbete Apocalypsis Johannis perspicua et brevis, tryckt i Wittenberg år 1575. Verket är inbundet i läderpärmar med låsbara silverspännen. Luthers bild och en serie personporträtt finns inpräglade i pärmarna. Magister Eric Bålds Kaxitoistakymmendä Christillisyyden Muisto-Sanaa, tryckt av boktryckare Londicer år 1777, är muséets äldsta Vasa-tryck. Muséets allra äldsta bok är Hebraica Biblia från år 1546 omfattande 742 sidor, 36 cm hög.
I muséets samlingar finns skönlitteratur endast i ringa omfattning. Den är i stället desto värdefullare. I samlingarna finns det till exempel Andrea Alciatis diktverk Emblemata, tryckt i Leyden år 1566. Varje blad i boken är dekorerat med kopparstick symboliserande gott eller ont. Ett dussintal romaner som tillhört Vasa läsebibliotek har hamnat i muséets samlingar. Mirjam Lehtikanto antar att dessa högst antagligt sålts vid auktionen 1845. Även en bok som tillhört Björneborgs läsesällskap har förirrat sig till Österbottens museums boksamling.
Hedman har samlat även handskrifter, till exempel modellsamling för lantmätare. Tidningar ingår ca 200 årgångar. Virpi Harju uppgjorde år 1983 en bibliografi över muséets och Karl Hedman-samlingens äldsta litteratur 1546-1799. Bibliografin kan köpas i Österbottens museum och läsas på referensavdelningen i Vasa stadsbibliotek.
Mirjam Lehtikanto skriver i sitt verk Vasa som bibliotekstad, som publiccradcs år 1964: "Då den svåra utrymmesbristen utgör ett hinder för att göra det värdefulla bokförrådet tillgängligt för forskare, måste man hoppas, att planerna på muséets tillbyggnad snart realiseras och att man då också ihågkommer bibliotekets livsrum." Tillbyggnadsplanen förverkligades 1969, men den antika boksamlingen är trots det placerad i små skrubbar, där de svårligen kan kommas åt av intresserade forskare.
Museibiblioteket består i detta nu av två delar, Österbottens museums bibliotek och antiksamlingen. Till antiksamlingen hör på 1800-talet och tidigare tryckta arbeten. Antiksamlingen omfattade år 1993 ca 6.100 verk. Årsankaffningen är förhållandevis liten.
Artikelforfafattarna och oversättare är
Greta Ahlskog
avdelningschef på Vasa stadsbibliotek-landskapsbibliotek
Eija Kareno
biträdande biblioteksdirektör på Vasa stadsbibliotek-landskapsbibliotek